Andrew WEIL I boken ”bli frisk av dig själv”)

↑

⇐ ПредыдущаяСтр 9 из 9

(ANDREW WEIL i boken ”Bli frisk av dig själv”)

”Ilska kan som känsla förvandlas till en svår huvudvärk. Ilskan innesluts då i symptomet. När ilskan uttrycks – och den måste uttryckas helt och hållet, inte bara förstås – kommer symptomet att försvinna. När ilskan blir medveten genom att den uttrycks helt (bankande, skrikande) omvandlas den till en känsla och är inte längre en beståndsdel i lidandet. Att ”veta om” ilskan är inte alls detsamma som att vara medveten om den.”

(ARTHUR JANOV i boken ”Det nya primalskriket”)

”Jennifer var åtta år gammal när hennes älskade farfar dött. Hennes mamma förklarade hans död på det bästa vis hon kunde ”Du kommer aldrig att se farfar igen, älskling. Han är i himlen nu. ”Jennifer förstod inte varför farfar var borta, och hon kände sig väldigt arg; hennes farfar hade alltid varit hennes favorit barnvakt och bästa vän. Varför var han tvungen att lämna henne?

På begravningsdagen var Jennifer mycket upprörd. Alla människor på begravningen grät och gjorde väsen av sig - medan hon bara ville ha sin farfar tillbaka. När gudstjänsten var på väg att börja, var Jennifer rasande arg. Hennes mamma skällde på henne så hon blev tyst och insisterade på att hon inte skulle vara arg; hon borde vara ledsen. Jennifer ville skrika. Hon vågade inte förvärra situationen med sin mamma längre, så hon höll andan för att förhindra att hon skulle skrika ut sin förvirring och smärta.

Skriket byggde sig upp i hennes bröst tills hon kände som om ett skarpt blad hade trängt igenom hennes bröstben. Några dagar senare började hon ha andningssvårigheter. Hennes mor tog henne till barnläkaren. Doktorns diagnos: astma.

Det var under ett av mina seminarier som Jennifer's berättelse kom ut. Jag hade bett deltagarna att uttrycka sin största önskan, och Jennifer delade att hennes helt enkelt var att kunna ta fulla, djupa andetag. Hon har varit på många kliniker och specialister under åren, men ingenting hade hjälpt till att lindra hennes astma.

Jag fick henne att göra den självklara sanningsövningen framför rummet. Efter att ha försökt andas djupt rapporterade hon att hennes bröst och lungor gjorde ont. Hennes hals kändes sammandragna och till och med talet blev svårt.

Med min uppmuntran fortsatte hon att ta djupa andetag, och när jag bad henne att säga högt vad hon önskade, förklarade hon: "Jag vill andas lättare och känna mig frisk - stark och kapabel." Efter att ha upprepat sin önskan flera gånger, hon märkte att känslorna i hennes bröst och hals intensifieras.

Hon följde sensationerna, medveten om hela kroppen, andades rytmiskt i flera minuter tills sensationerna i hennes bröst och hals ledde henne rätt till sitt ursprung. I sitt öga var hon tillbaka i kyrkan där hennes mamma skällde ut henne. Hennes hand kom upp till hennes bröst när smärta intensifierades där. "Åh herregud," sa hon, "Det var då jag började ha svårt att andas.

"Fram till det ögonblicket hade hon ingen aning om att de känslor hon hade förtryckt av sin farfars bortgång kunde kopplas till hennes astma. Jag bad henne andas och upprepa efter mig," Jag vill ta stora, djupa andetag och vara friskare, och Jag är rädd för att känna smärtan och uttrycka min ilska över min farfars död. ”

Jennifer upprepade orden flera gånger och började gunga hennes kropp fram och tillbaka tills plötsligt ett ryggkylande skrik kom ut ur hennes mun, skakade rummet och vi alla i det. Den ilska och smärtan som hade hållits nere i trettio år sprängde ut från Jennifer's mun som en blåsa. Jag uppmuntrade Jennifer att tacka hennes lungor för att ha lagrat all den frustrationen och raseri så länge och att berätta för dem att de nu var befriade från plikt. Hon tog ett djupt andetag och sa: "Mina lungor, mina lungor - jag kan andas!"

(STEVE SISGOLD i boken "Vad säger din kropp dig?")

”Det vanligaste resultatet i alla de studier som gjorts i detta ämne var att människor som tenderar att ”undertrycka” sina känslor är mer benägna att utveckla cancer än de som tenderar att ”uttrycka” sina känslor. Med andra ord kommer din fysiska kropp oftare att klara sig bättre om du inte håller inne dina känslor.

En av de längsta studierna som fokuserade på förhållandet mellan personlighetsdrag och cancer påbörjades 1946. En grupp på 972 elever vid Johns Hopkins School of Medicine delades in i fem undergrupper baserade på olika psykologiska mått, och följdes sedan under tre decennier. Resultaten visade att de studenter som ursprungligen betecknades som den typ som undertrycker sina känslor bakom ett intetsägande yttre ansiktsuttryck faktiskt löpte 16 gånger större risk att utveckla cancer än de som vanligen uttryckte sina känslor.

Dr Douglas Brodie från Nevada ägnade mer än tre decennier åt att arbeta med cancerpatienter och specialiserade sig på alternativ och integrativ medicin. Han stödde idén om en ”cancerbenägen personlighet”. Faktum är att han sammanställde sju gemensamma drag hos människor som utvecklar cancer.

Dr Brodie skrev följande:

Under mitt arbete med tusentals cancerpatienter under de senaste 32 åren har jag observerat att det finns vissa personlighetsdrag som ganska genomgående förekommer hos individer som är mottagliga för cancer. Dessa kännetecken är följande:

1. Mycket samvetsgrann, plikttrogen, omtänksam, hårt arbetande och har vanligen en intelligens över genomsnittet.

2. Uppvisar en stark tendens att bära andras bördor och att ta på sig extra åtaganden och ofta ”oroa sig för andra”.

3. Har ett djupt rotat behov av att göra andra lyckliga och tenderar att vara ”alla andra till lags”. Har ett stort behov av att bli godkänd.

4. Har ofta en bakgrund med brist på närhet till en eller båda föräldrarna, vilket senare i livet ibland resulterar i brist på närhet till make eller maka eller andra som annars normalt skulle stå dem nära.

5. Bär sedan lång tid tillbaka på undertryckta toxiska känslor som till exempel ilska, förbittring och/eller fientlighet. Vanligtvis internaliserar den individ som är mottaglig för cancer sådana känslor och har stora svårigheter att uttrycka dem.

6. Reagerar negativt på stress och är ofta oförmögen att på ett adekvat sätt hantera sådan stress. Upplevde vanligtvis en särskilt skadlig händelse omkring två år före uppträdandet av påvisbar cancer. Patienten kan inte hantera denna traumatiska händelse eller serie av händelser, vilka kommer som en ”sista droppe” ovanpå år av undertryckta stressreaktioner.

7. Visar en oförmåga att lösa djupt rotade emotionella problem och konflikter, vilka oftast uppstått i barndomen, och är ofta till och med omedveten om att de finns.”

Познавательные статьи:



Как правильно слушать собеседника

Типичные ошибки при выполнении бросков в баскетболе

Принятие христианства на Руси и его значение

Средства массовой информации США